SASSIE och LULU

SASSIE


Tänkte köra en kort press om mej och berätta för er varför jag har valt att göra denna viktresa.

I nov 2007 fick jag mitt sjukintyg hemskickat från min läkare där stod de överviktig kvinna.. jag tänkte va fan överviktig jag är inte överviktig och speglade mej.. hmm mullig kanske men inte överviktig.
Dagen efter var det läkarbesök igen.
Jag skulle bla mätas och vägas.
inne i rummet stod jag och möttes av en gigantisk våg..
när det var dags att ställa sej tänkte jag i mitt huvud ja jag ligger väll ring 80-90 kg..
Ställde mej vågen började blinka till stannade till på 86,6 jag blev lättat sekunden efter blinkade de till igen 110,5 jag stod som förstelnad och stirrade med häpna ögon va är det som står?
Jag kände paniken.
Sprang hem till min sambo helt uppgiven och skrek "Varför har du inte sagt att du bott i hopp med ett fetto"
Jag var totalt galen inte trode jag att jag låtit mig sj bli så här stor helt plötsligt gick det upp för mej att det var inte tvättmaskin som krymt mina jeans. det var kakorna bullarna och det feta såserna och de alldeles för stora portionerna som satt sej på mej.
Där bestämmde jag mej nu får det vara nog.
Jag rensade kylskåpet från allt skit.
Loggade in mej på Viktklubb.se och bestämmde mej att 30 kilo ska bort till att börja med.
resten tar jag när det målet är i land.
Sen den dagen har min vikt sakta men säkert gått nedåt.
Från 110,5 till 97 som jag ligger på i dag.
Jag har 17 kilo kvar av de 30 som jag satte som de stora målet och det känns så underbart att jag kan leva så som alla andra fast att jag faktiskt går ner i vikt.
Viktklubb är bra på alla sett och viss, träffade dels min nya vän där som har blivit mer än bara en chattkompis på nätet nu har vi kommit på att det finns mera saker att prata om än vikt så de är ju flera plus man får vänner av att gå ner i vikt.. :)

Mitt slut mål är 75 kilo till mina 175 cm över jorden :)

Största anledningen till att jag vill gå nber i vikt är att hitta min självkänsla igen som jag sakta men säkert i steg med att jag gick upp förlorade, att inte se sej vacker är så otroligt jobbigt.
Jag vill även kunna känna mig bekväm i kläderna jag bär och kunna känna mig sexig inför min pojkvän.. orkar inte skyla min kropp med kuddar täcken och släckta lampor.
Men framför allt vill jag behålla min nya vikt för att kunna bli gravid och bära på en graviditet utan att känna att man måste vara sängliggandes..

Vill ni veta mera fråga bara på.


LULU


Såsom Sassie har jag också bestämt mig en gång för alla, för jag vet inte hur många gånger jag faktiskt bestämt mig: Nu ska jag fan gå ned i vikt!!!
Trots det, har min målmedvetenhet runnit ur mig i tron om att jag aldrig kommer ro hem den dära drömska kroppen som endast, i dagsläget, ligger i mina tankar.
Som tur är, vet jag att detta kommer nog vara den största förändringen för mig på länge.

Jag träffade Sassie på viktklubb.se, hör och häpna, men tjejen bor tvärs över gården! Att världen kan vara så liten, två människor med samma mål och tankar. Jag tror att hon för mig är det jag behöver! Nu kommer jag äntligen få tummen ur min stora röv, och sätta ord, och tankar till handling.
För jag orkar inte känna mig såhär tung, 100kg idag, men som max ca 116kg (jag vet inte riktigt, då jag såg vågen som min största fiende, tillslut insåg jag att jag är min egen fiende). Under två år har jag kämpat ned mina 16kg, fyra av dem på Viktklubb.

Jag har varit överviktig hälften av tonåren, antagligen började min uppgång efter mycket påtryckningar av min omgivning, en fd pojkvän som älskade köpa massor med praliner och glass(min största last) och min trotsighet gentemot dem, dock till min nackdel.

När jag sen kom ut ur det förhållandet vågade jag se på mig själv i spegeln som jag var, stor åt alla håll och med alldeles för små kläder som tryckte in i magen. Inte bättre blev det när jag en morgon vaknade upp, och det såg ut som om jag bokstavligen hade skurit mig själv med en kniv på magen. Helt förfärad med tårar rinnandes ned för kinderna stod jag och kollade på min mage...med massor bristningar. Man skulle kunnat tro att jag varit gravid. Jag förstod att jag hade nått min maxgräns, och att jag var tvungen att komma ur min dvala i tron om att det fixar sig.

Själva erkänandet ledde till en markant bättre kosthållning, ett stort steg var att börja äta frukost igen. Det har bidragit till att jag inte överäter längre.

Startvikt idag: 100kg till mina 166cm. (kan bla tillägga att hittills är det bara min sambo, och Sassie som vet vad jag har vägt och ingen ingen annan)
Målvikt: 70kg, och därefter lite justerings kilon, jag vill ju fortfarande vara en kurvig kvinna med former, fast på ett mer attraktivt sätt ^_~
För det är viktigt för mig, att känna mig kvinnlig och stolt över min kropp då jag inte känner igen mig själv i den jag är nu. Tyvärr är ju min vikt en sådan stor faktor till varför min självkänsla inte är som den borde, för jag såsom Sassie vill känna mig vacker!!! =)